Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - De lämnade Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
JEAN-CHRISTOPHE
knappt tagit två steg förrän han kastade sig
på marken och ropade:
— Olivier!...
Han lade sig tvärs över vägen och
snyftade.
Långt senare hördes i fjärran ett tåg
vissla. Han reste sig hastigt upp, han ville
vända tillbaka till stationen. Han tog miste
på vägen. Han vandrade omkring hela
natten. Vad betydde det väl vart han gick? —
hit eller dit? Gå, gå bara för att slippa tänka,
gå ända tills man inte orkar tänka, tills man
faller ned död. Ack, om man vore död!...
Vid daggryningen hade han nått till en
fransk by, ganska långt ifrån gränsen; han
hade hela natten avlägsnat sig därifrån. Han
gick in i ett värdshus och åt glupskt, sedan
vandrade han vidare. Mitt på dagen ramlade
han ned i en äng, somnade och låg sovande
kvar ända till kvällen. Då han vaknade
begynte en ny natt. Hans raseri var uttömt.
Blott en gräslig outhärdlig smärta
söndermalde honom. Han släpade sig till en
lantgård och bad om en bit bröd och en knippa
halm att sova på. Bonden såg skarpt på
honom, skar av en brödskiva och förde honom
till ladugården och låste in honom. Christophe
låg på halmen bredvid korna i den dävna
luften och slukade sitt bröd, medan tårarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
