Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - De lämnade Paris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
JEAN-CHRISTOPHE
dagen. Han hade inte en slant för vilken
han kunde köpa bröd. För resten undvek han
byarna. En sällsam känsla, som hans förstånd
inte fattade, gjorde, att denne man som ville
dö, dock fruktade att bli gripen. Hans kropp
liknade ett jagat villebråd som flyr. Hans
fysiska elände, tröttheten, hungern, en dunkel
fasa, som steg upp ur hans försvagade väsen,
kvävde för tillfället hans andliga ångest. Han
längtade blott efter en fristad, där han finge
innesluta sig och frossa i sin sorg.
Han gick över gränsen. I fjärran syntes
en stad, den hade höga kyrktorn med smäckra
spiror och fabriksskorstenar, vilkas rök
bolmade upp som svarta strömmar, alla följande
samma riktning i den grå luften och det
silande regnet. Han erinrade sig att han
kände någon just i denna stad, en tysk doktor
vid namn Erich Braun, som förra året efter
en av hans framgångar skrivit till honom för
att göra sig påmind. Så ointressant Braun än
var och så liten plats ban än haft i Christophes
liv, samlade han sig dock — med instinkten
hos ett sårat djur — till en sista ansträngning,
i hopp om att han skulle hinna fram till någon
som inte var en fullständig främling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
