Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Under en slöja av rök...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
JEAN-CHRISTOPHE
förteget ansikte ock en starkt utmejslad haka.
Ljuset föll över hennes hår som var rödaktigt
och över hennes bleka kinder. Hon räckte
Christophe handen med en stel rörelse och
med armbågen tätt sluten till kroppen. Han
tog blint hennes utsträckta hand. Han var
nära att förlora sansen.
— Jag kommer... stammade ban. Jag
tänkte att ni kanske skulle vilja... om jag
inte besvärar er för mycket... taga emot mig
över en dag ...
Braun lät honom inte fortsätta.
— En dag!... Tjugu dagar, femtio dagar,
precis som det behagar er. Så länge ni är här
i landet, måste ni bo i mitt hus och jag hoppas
att det blir en lång tid. Det är en ära och
en lycka för oss.
Dessa vänliga ord rörde Christophe. Han
kastade sig i Brauns armar.
— Min käre Christophe, min käre
Christophe, sade Braun. Han gråter ju. Ja, men
vad är det fatt med honom. Anna! Anna!
Kom strax. Han svimmar ...
Christophe hade sjunkit ihop i sin värds
armar. Den vanmakt, som under de sista
timmarna smugit sig över honom, fällde honom
nu till marken.
Då ban ånyo öppnade ögonen låg han i
en stor säng. En doft av våt mylla kom in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
