Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Som han var fastkedjad...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
JEAN-CHRISTOPHE
Efter aftonmåltiden sutto de tillsammans.
Braun och Christophe pratade, Anna arbetade.
Brauns enträgna böner hade förmått
Christophe att ånyo röra vid pianot och han
spelade ofta till en ganska sen timme i den stora,
svagt upplysta salongen, som vette utåt
trädgården. Braun var lycksalig... Alla ha vi
råkat folk som lidelsefullt beundra verk som
de inte förstå eller oriktigt uppfatta. — Det är
just därför de tycka om dem. — Christophe
blev inte längre ond på sådant; han hade ute
i livet redan mött så många dylika personer.
— Men vid somliga utrop av en alltför
omotiverad förtjusning upphörde ban att spela och
gick tyst upp i sitt rum. Braun begrep
äntligen orsaken och dämpade sina utbrott. För
resten var hans kärlek till musiken snart
mättad. Han kunde inte höra uppmärksamt
på mer än en kvart i sänder, sedan tog han
en tidning eller småslumrade och lät
Christophe vara i fred. Anna satt längst bort i
rummet och sade ej ett ord. Hon hade ett
arbete på knäna, hon tycktes arbeta, men
hennes ögon stirrade ut i rymden och hennes
händer voro orörliga. Ibland gick hon mitt i ett
stycke ljudlöst ut, och så syntes hon inte mer
den kvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
