Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
JEAN-CHRISTOPHE
sedan sin stora, stora sorg helst kröp undan i
sitt hörn. — Man höll honom på avstånd.
Han befann sig i en gammal stad, full av
energi och begåvning, men även fylld med
patricisk högfärd — den var sluten inom sitt
eget skal och belåten med sig själv. Där fanns
en borgerlig aristokrati som visserligen
uppskattade arbete och en högt uppdriven kultur,
men den var trångsint och lugnt förvissad om
sin egen och sin stads överlägsenhet och den
fann ett visst behag i sin avskildhet. Där voro
stora, vitt utgrenade familjer. — Varje familj
hade sin särskilda mottagningsdag för sina
närmaste. För resten släppte de just inte in
någon annan inom sina portar. Dessa mäktiga
hus med sekelgamla förmögenheter erforo inte
något behov av att ståta med sina rikedomar.
De kände varandra, det var till fyllest; andras
omdöme tog man inte med i räkningen.
Millionärer klädde sig som småborgare, och talade
alltjämt sin sträva dialekt med de saftiga
uttrycken. De gingo varenda dag till sitt
kontor, till och med vid den ålder, då de
samvetsgrannaste bruka tillerkänna sig rätten att vila
ut. Deras hustrur yvdes över sina husliga
dygder. Man gav aldrig någon hemgift åt
döttrarna. De rika läto sina barn gå igenom
det hårda lärlingsskap, som de själva
genomgått. Det dagliga livet utmärktes av en sträng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
