Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Sålunda förflöto dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
203
solar, från stjärnor, döda sedan århundraden
tillbaka ... Vänner? Det saknas inte folk som
gör anspråk på detta namn. Men hur svag är
ej verkligheten i denna vänskap? Vad är
vänskapen enligt världens mening? Hur många
minuter har den som tror sig vara en vän,
skänkt åt sin väns bleka minne? Vad skulle
han uppoffra för honom — ej av sin nödtorft
— men av sitt överflöd, av sina lediga,
sysslolösa timmar? Vad hade Christophe uppoffrat
för Olivier? (Ty lian undantog ej sig själv,
han ställde blott Olivier över den förintelse i
vilken ban inneslöt alla mänskliga varelser.)
Konsten är inte sannare än kärleken. Hur pass
stor plats intager den väl i livet? Med vilken
sorts kärlek älska de konsten, de som påstå att
de äro intagna i den? De mänskliga
känslornas armod är ofattbart. Utom den sexuella
instinkten, denna kosmiska styrka som är
världens hävstång, finnes ingenting annat än ett
känslornas lätta dammoln. De flesta
människor ha inte tillräckligt liv för att
huvudstupa kasta sig i en lidelse. De spara sig med
försiktig snålhet. De äro en smula av allting
men ingenting helt och hållet. Den som
skänker sig helt utan beräkning, i varje minut av
sitt liv, i allt vad han gör, i allt vad han lider,
i allt vad han älskar, i allt vad han hatar,
denne man är ett av de största under som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
