Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Från den dagen började...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
213
Braun sprang barhuvad ut ur huset, han
plockade upp den blödande lilla stackarn och
försökte att åtminstone lindra dess plågor. Anna
kom, tittade på hunden utan att luta sig ned,
gjorde en grimas av vämjelse och gick sin väg.
Braun åsåg med tårar i ögonen det lilla
djurets dödskamp. Christophe promenerade av
och an i trädgården och knöt händerna. Han
hörde hur Anna helt lugn gav en befallning
åt tjänarinnan. Han kunde inte låta bli att
säga:
— Gör er det då ingenting alls?
Hon svarade:
— Man kan ju inte hjälpa det. Det är bäst
att inte vidare tänka på saken.
Först kände han ett riktigt hat till henne,
men snart slogs han av det burleska i svaret
och han skrattade gott. Han sade sig att Anna
verkligen borde undervisa honom om, hur man
bar sig åt, då man ville slippa att tänka på
sorgliga saker. Han sade sig även att livet är
lätt för de hjärtlösa. Han tänkte vidare att
om Braun dog, skulle Anna inte bli mycket
berörd därav, och han lyckönskade sig till att
ban var ogift. Han tyckte att hans ensamhet
var mindre bedrövlig än den kedja av vanor
som för hela livet binder en person till en
varelse som blott känner hat eller vad värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
