Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRINNANDE BUSKEN
249
Han hade kommit till detta hus sjuk och
eländig. En vän hade upptagit, hjälpt och tröstat
honom. Aldrig hade dennes godhet svikit,
ingenting hade avspisat honom. Christophe
var honom livet skyldig och nu hade han
bevisat sin tacksamhet genom att från denne
man stjäla hans heder och husliga lycka —
hans ringa husliga lycka ... Han hade lömskt
bedragit honom och med vem1? Med en kvinna
som han inte kände, som han inte förstod,
som han inte älskade... Som han inte
älskade! ... Hans blod råkade i svallning.
Kärlek var ett för svagt ord för att uttrycka det
eldhav som förbrände honom, så snart han
tänkte på henne. Det var inte kärlek och det
var tusen gånger mer än kärlek... Hån
tillbringade natten i den vildaste upphetsning.
Han sprang upp, han doppade sitt ansikte i
iskallt vatten, han var nära att kvävas, han
darrade och ryste, till slut fick han ett
feberanfall.
Då han nästa morgon alldeles
sönderbruten steg upp, tänkte ban på att hon måste
vara än mer överväldigad av blygsel. Han
gick till fönstret. Solen sken på den
bländande snön. Ute i trädgården hängde Anna
upp tvätten på ett streck. Arbetet upptog
henne helt, ingenting tycktes oroa henne. Hon
hade en värdighet i gång och rörelser som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
