Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Några dagar senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
JEAN-CHRISTOPHE
stophes blick. Hennes ögon liknade en djup
sjö, de logo likgiltiga för alla sorger.
Samvetet utplånades, ban teg. Rysningar
genomilade dem som vida böljesvall.
Den natten, då Cbristopbe var ensam i
sitt rum, tänkte ban på att taga livet av sig.
Följande dag, så snart ban var färdig,
uppsökte ban Anna. Nu var det bans ögon
som undveko hennes. Så snart ban såg dem,
flydde det han ämnade säga bort ur hans
tanke. Han övervann sig dock och började
att tala om deras fega handlingssätt. Knappt
hade hon fattat, förrän hon med sin hand
häftigt tillslöt hans mun. Hon drog sig undan
med rynkade ögonbryn och sammanbitna
tänder och ett elakt uttryck. Han fortsatte. Hon
kastade arbetet på golvet och ville lämna
rummet. Han grep henne om handlederna,
stängde dörren och sade bittert att hon
verkligen var bra lycklig om hon från sitt sinne
kunde utplåna varje tanke på det onda som
de begått. Hon stretade emot som ett djur
fångat i en snara och hon skrek i vredesmod.
— Tyst!... Fege stackare, ser du då inte,
att jag lider? ... Du får inte tala. Låt mig
vara!
Hennes ansikte blev ihåligt och tärt,
hennes blick var hätsk och förskrämd och liknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
