Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Efter fjorton dagars...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
JEAN-CHRISTOPHE
själv, det var ångesten för Brauns lidande om
denne skulle få veta! ... Denna tanke
mar-terade honom. Han visste alltför väl att den
stackars Braun aldrig skulle hämnas, att han
kanske inte ens skulle ha kraft att hata dem,
men att alla hans illusioner skulle grusas. Hur
skulle han inte då betrakta dem? Christophe
kände att han ej var i stånd att trotsa dessa
ögons förebråelser. — Och det var ju
oundvikligt att Braun förr eller senare skulle få
kännedom om saken. Misstänkte ban inte redan
något? Då Christophe återsåg honom efter
fjorton dagars skilsmässa, blev Christophe
slagen av förändringen i hans väsen. Braun var
inte mer densamme, hans munterhet hade
försvunnit eller var ansträngd. Vid bordet
tittade ban i smyg på Anna, som inte talade,
som inte åt, som förtärdes liksom oljan i en
brinnande lampa. Blygt, rörande, försökte
han visa henne allsköns vänlighet. Hon stötte
honom hårt tillbaka. Då såg ban ned på sin
tallrik och teg. Mitt under måltiden fick
Anna ett kvävningsanfall, hon slängde sin
servett på bordet och gick ut. De två männen
slutade tyst måltiden, de låtsades äta, de
vågade inte lyfta upp ögonen. Då de voro
färdiga, ämnade Christophe gå, Braun grep
plötsligt hans arm med bägge händerna.
— Christophe! ... sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
