Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Efter fjorton dagars...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
JEAN-CHRISTOPHE
Så släppte han taget, suckade och gick
sin väg.
Christophe var förtvivlad över sin nya
lögn. Han rusade till Anna och berättade,
stammande av sinnesrörelse, vad som hänt.
Anna hörde på med dyster min och sade:
— Nåväl! Låt honom veta allt. Vad gör
det?
— Hur kan ni tala så? ropade
Christophe. Det är rysligt. Jag vill inte för
någonting i världen att han skall lida.
Anna blev ond.
— Nå, om han finge lida!... Lider inte
jag? Han kan ju också få pröva på.
De sade varandra hårda ord. Han sade
att hon endast brydde sig om sig själv. Hon
förebrådde honom att han tänkte mer på
hennes man än på henne.
Men en stund senare då han sade att ban
inte kunde fortsätta att leva så, att han ville
bekänna alltsammans för Braun, var det hon
som i sin tur kallade honom självisk. Hon
skrek att hon struntade i Christophes
samvete och att Braun aldrig borde få veta
någonting.
Trots sina bittra ord tänkte hon lika så
mycket som Christophe på Braun. Hon hade
visserligen inte någon stor tillgivenhet för sin
man, men hon var fästad vid honom. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
