Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Hur väl tillbommat Brauns...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
JEAN-CHRISTOPHE
seder. Hon förenade inom sig typen av en
ofelbar tjänarinna och en huslig fiende.
Anna, vars kvinnliga instinkt ej bedrog sig i
fråga om andra kvinnors hemliga tankar,
gjorde sig inte några illusioner om Bäbi.
Båda avskydde varandra, visste det nogsamt
och dolde det väl för varandra.
Natten efter Christophes återkomst var
Anna ett byte för så gräsliga kval att hon —
trots sitt beslut att aldrig återse honom mer
— ändå gick och uppsökte honom. Hon smög
sig fram och trevade i mörkret längs
väggarna. Hon skulle just gå in i Christophes
rum, då hon under sina nakna fötter i stället
för det hårda, släta golvet kände en ljum,
mjuk massa. Hon böjde sig ned, vidrörde den
med handen och förstod alltihop. Ett tunt
lager av fin aska hade blivit utstrött över bela
gångens bredd på två eller tre meters längd.
Det var Bäbi som, utan att ana det, hade
använt sig av det gamla knepet från de
Bre-tagniska sagorna, då dvärgen Frocin ville
er-tappa Tristan som begav sig till Yseuts bädd.
Det är sålunda sant att ett begränsat antal
föredömen i både gott och ont räcka till för
alla århundraden. Ett bevis på den kloka
sparsamhet som råder i universum! — Anna
tvekade inte; hon fortsatte föraktfullt och
trotsigt sin väg. Hon gick in till Christophe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
