Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Samma dags afton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
JEAN-CHRISTOPHE
till hands och han såg ingenting. Han vågade
inte tända ljus, ty han fruktade för en
explosion. Han trevade sig fram och lyckades
införa kniven i en skruv och så i ännu en; han
bröt av knivbladen, skar sig och tyckte att
skruvarna voro djävulskt långa och att han
aldrig skulle få ut dem. Mitt i den feberheta
iver som drev fram kallsvetten på hans kropp,
flög ett barndomsminne genom hans huvud:
— han såg sig själv vid tio års ålder till straff
instängd i en mörk skrubb; ban hade då ryckt
ut låset och sprungit sin väg... Nu lossnade
den sista skruven, låset föll ned med en liten
hög sågspån. Christophe rusade in i rummet
och öppnade fönstret. En kall luftström
svepte in. Christophe snavade mot möblerna
och trevade sig i mörkret fram till sängen;
hans darrande händer vidrörde tvärsigenom
lakanen Annas orörliga ben, de gingo vidare
ända upp till midjan. Anna satt i sängen
och skälvde. Hon hade inte ännu fått tid att
känna gasens verkningar. Det var högt i
taket och luften silade in genom de illa tätade
fönstren och dörrarna. Christophe tog henne
i sina armar. Hon befriade sig vredgat och
ropade:
— Gå er väg!... Ack, vad har ni
gjort?...
Hon lyfte armen för att slå honom, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
