Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Samma dags afton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
JEAN-CHRISTOPHE
Men åtta månaders smärta, marterande
tvivel och sorg och ovanpå allt detta denna
stormvind av vansinnig lidelse hade krossat
hans krafter och brutit hans vilja. Han
förmådde inte mer. Han var inte längre herre
över sig själv. Ack! Vad betydde det väl i
det stora bela.
Anna, som var förvissad om att hon gick
emot den eviga döden, spände sina krafter
till det yttersta och omfattade med hela sin
varelse denna sista livsminut; hon såg
Christophes kvalfulla ansikte som upplystes av det
flämtande ljuset, hon såg skuggorna på
väggen, hon hörde steg på gatan, hon kände det
kalla stålet i sin hand. Hon hakade sig fast
vid dessa förnimmelser likt en drunknande
som hakar sig fast vid en sjunkande planka.
Sedan, efteråt — var allting fasa. Varför
skulle hon ej förlänga väntans stund? Men
hon upprepade:
— Vi måste.
Hon tog utan ömhet farväl av Christophe,
skyndsamt som en resande som fruktar att
komma för sent till tåget. Hon knäppte upp
nattskjortan, trevade efter hjärtat och tryckte
revolverns mynning mot bröstet. Christophe
låg på knä och dolde sitt ansikte i lakanen.
Just då hon skulle lossa av skottet, lade hon
sin vänstra hand på Christophes hand. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
