Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Christophe sjönk till botten...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
JEAN-CHRISTOPHE
ett råd, men Christophe hade aldrig svarat
på hennes brev, hon hade inte hans adress,
hon visste ej om han var levande eller död...
Glädjen kommer, glädjen går. Vad skulle
hon göra? Det väsentliga var ju att barnet
blev älskat och lyckligt...
Brevet kom en afton. Ett omslag i vädret
hade medfört senvintersnön, den föll hela
natten. I skogen, där de nya bladen redan
spruckit ut, böjde sig och knakade träden under
snöns tyngd. Det ljöd som en artilleristrid.
Christophe var ensam i sitt rum, utan ljus, i
det fosforskimrande dunklet och han hörde
spänt på skogens hemska, tragiska kamp; ban
spratt till vid varje knakande. Han liknade
ett av dessa träd som böjer sig under oket och
bräckes. Han sade sig:
— Nu är allting slut.
Natten gick, dagen kom; trädet var inte
bräckt. Under den nya dagen och den
följande natten och under många flera dagar och
nätter fortsatte trädet att böja sig och knaka,
men det bräcktes ej. Christophe hade inte
någon orsak att leva oeh han levde. Han
hade inte minsta skäl att kämpa och han
kämpade fot för fot; han brottades med den
osynlige fienden som krossade hans ryggrad.
Sålunda stred Jakob med ängeln. — Han
väntade sig ingenting av kampen. Han hoppades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
