Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Dagarna runno förbi...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
JEAN-CHRISTOPHE
mjuk ocli fuktig hand, som liknade ett dött
ting. Christophe hade inte mod att behålla
den i sin hand. Mannen lyfte en sekund sina
utplånade ögon mot Christophe och fortsatte
sedan att titta framför sig med ett enfaldigt
leende. Christophe frågade:
— Vad ser ni på?
Den orörlige mannen svarade halvhögt:
— Jag väntar.
— På vad?
— På uppståndelsen.
Christophe spratt till. Han gick hastigt
sin väg. Dårens ord hade genomborrat honom
likt en eldpil.
Han gick djupare in i skogen. Han steg
uppför branten i riktning mot sitt hem. I
sin stora sinnesrörelse gick han vilse. Snart
befann han sig mitt i en vidsträckt granskog.
Några rödlätta ljusfläckar, som kommo — ban
visste inte varifrån — föllo ned bland de
tätaste skuggorna. Christophe blev alldeles
hypnotiserad av dessa blanka ljusfläckar.
Runtomkring honom tycktes allting vara natt.
Han gick på den mjuka granbarren och
sna-vade mot rötterna, som sprungo fram likt
svällda ådror. Vid trädens fot syntes inte en
planta, inte ens en smula mossa. Uppe bland
grenarna hördes inte en fågel. De nedre
kvistarna voro torra och döda. Allt liv hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
