Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - Som en källas sorl...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
JEAN-CHRISTOPHE
drömmar, där man glider fram i rymden —
han kände att han svävade ovanför sitt eget
jag. Han betraktade sig själv från en höjd,
i gemenskap med det hela; hans
ansträngningars äkta betydelse, hans lidandes värde
visade sig för honom i ett enda ögonkast. Hans
strider utgjorde en del av världens stora
strider. Hans nederlag var en ögonblickets
episod, som snart kunde utplånas. Så som han
kämpade för alla, så kämpade alla för
honom. De togo del i hans prövningar, ban tog
del i deras ära.
— »Kamrater, fiender, marschera — om
ni vill — över mig, krossa mig, må jag känna
de segrande kanonernas hjul gå över min
kropp! Jag bryr mig inte om svärdet som
genomstinger mig. Jag bryr mig inte om
foten som trampar på mitt huvud. Jag tänker
på min Hämnare, min Herre, den oändliga
härens anförare. Mitt blod skall sammanfoga
hans framtida seger.»
Gud var inte för honom den orubblige
skaparen, Nero som från tornets krön
betraktade den eldsvåda, som han själv antänt. Gud
kämpade. Gud led. Han var med alla dem
som kämpa, med alla dem som lida. Ty han
var Livet, han var ljusets droppe som fallit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
