Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Inställelsen till besiktning; förseelser mot reglementet; bestraffningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
speciellt mot kvinnorna, då kunderna äro lika farliga och
strängt taget mera klandervärda än de okunniga kvinnorna,
borde dock de, som sluderat denna fråga, kunna inse.
I de ofvan meddelade anförandena skymtar man
föreställningen om »idealskökan», som i öfverensstämmelse med
reglementet, tyst, stilla och anspråkslöst, med lagom mått
af kvinnlig blygsamhet och med ständig omtanke om
kundernas hälsotillstånd utöfvar sitt yrke. Då verkligheten ej
motsvarar denna typ, röres man af sedlig harm och fordrar
stränga åtgärder mot den pliktförgätna. Man skulle
emellertid gärna vilja tro, att i vår tid denna indignation, som
riktar sig speciellt mot de skörlefvande kvinnorna och i
forna tider ledt till deras bestraffande på det mest grymma
sätt, vore en öfvervunnen ståndpunkt och ej längre spelade
någon roll vid diskussionen af åtgärderna mot de
smittosamma könssjukdomarna. I främsta rummet ville man
hoppas tiden vara mogen att afskaffa inskrifningen och den
omständliga registreringen å byrån. Men, ingalunda. I det
förslag till reformer af reglementeringssystemet som, låt vara
med ringa majoritet, antogs af Sv. Läkaresällskapet i slutet
af 1912 för att öfversändas till regeringen, var allt detta
bibehållet. En i sanitärt hänseende så oväsentlig detalj
som registreringen af de närmare omständigheterna vid
kvinnans första könsumgänge tillmättes en så stor vikt, att
man för landets regering påpekade nödvändigheten af att
denna registrering öfverflyttades från föreståndaren för
polisafdelningen till byråns öfverläkare.
Vi återvända till tab. 8. Antalet varningar har
äfvenledes tilltagit på senare tiden, om också ej i samma
proportion som de anmärkta förseelserna. Hvarannan till hvar
tredje förseelse leder till varning. I genomsnitt hafva
varningarna upprepats med 4 till 5 veckors mellanrum.
Det är icke så mycket den ringa verkan och det
tröstlösa i dessa upprepade varningar som faller i ögonen, då
man studerar byråns verksamhet. Man förvånas ännu mera
öfver huru det varit möjligt, att ett system, som är så litet
ägnadt att ingifva respekt för offentlig myndighet, kunnat
upprätthållas så länge och kunnat finna så ifriga försvarare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
