Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Inställelsen till besiktning; förseelser mot reglementet; bestraffningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängelse, äfven om man anordnat arbete och undervisning i
möjligaste öfverensstammelse med förhållandena å ett
skyddshem. Man måste hålla de internerade isolerade från
hvarandra under nätterna för att ej riskera de från
gemensamhetsfängelserna bekanta olägenheterna o. s. v. De som vilja
likställa tvångsarbetsanstalter och skyddshem förbise, att å
de förra interneras kvinnorna mot sin vilja, å de senare gå
de in frivilligt och i medvetande om, att de kunna lämna
anstalten när de vilja.
De dåliga resultaten af tvångsarbetet ha sin grund i helt
andra förhållanden än anstaltsregimen. Man borde inse att
förseelser mot reglementet, sådana scm utestrykande efter
kl. 11 eller uteblifvände från besiktning, ej äro brott, som
motivera flera månaders frihetsstraff; och huru kan man
vänta sig en gynnsam moralisk effekt af ett så påtagligt
gäckeri som att bestraffa jämförelsevis obetydliga försselser,
under det att själfva skörlefnaden behandlas som den
naturligaste sak i världen? Nåväl, säger man, saken är enkel;
låt oss förklara skörlefnad vara ett brott. Men man begår
åter ett förbiseende. Utestrykande efter kl. 11 och
uteblifvande från besiktning äro, om också endast förseelser, dock
något som den särskilda kvinnan ensam i hvarje fall bär
ansvaret för. Men skörlefnad kan hon ej bedrifva utan sina
kunders medvérkan. Att straffa kvinnan och låta dem gå
fria, som medverkat vid de särskilda handlingar, hvilka
tillsammans konstituera skörlefnaden — brottet, vore en
uppenbar orättvisa, och en behandling som ger intryck af
orättvisa kan aldrig medföra en gynnsam moralisk inverkan.
Men, säger man, skall ej samhället visa att det ogillar
skörlefnaden? Huru mycket allvar som ligger i dessa
uttalanden om nödvändigheten af samhällets reaktion mot
skörlefnaden, framgår af det sätt, hvarpå man behandlar
frågan om inskridandet mot bordeller och partihotell. Då
blir tonen en annan: Någonstädes måste man låta dessa
kvinnor bo och utöfva sitt yrke. Gäller det att försvåra den
egentliga prostitutionstrafiken, kundernas sammanträffande
med kvinnorna, då finner man det lämpligt att föra
toleransens talan. I det afseendet är man konsekvent: Inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
