Erinringar från Svenska Expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876 / 37 (1877) Author: Anton Julius Stuxberg - Tema: Exploration, Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska expeditionen till Jenissej 1875 - 2. Jugor Scharr. Kariska hafvet. Samojedisk offerplats - 3. Ankomst till Jenissejmynningen. Dicksons hamn. Expeditionens tudelning. Prövens återfärd till Norge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bo i flyttbara tält: de sydliga deremot, de
s. k. ostjak-samojederna, idka jagt i skogarna och
fiskafänge i floderna, äga till största delen inga renar
och bo i så kallade jurt eller små stugor. Ej
mäktiga af någon kultur, gå de en säker undergång till
mötes. Deras antal i hela Sibirien skattades år
1838 till endast 2,836, en ytterst ringa siffra,
jämförd med den öfriga landmassans.

3.

Ankomst till Jenissejmynningen. Dicksons hamn. Expeditionens tudelning. Prövens återfärd till Norge.

Vid 71° nordlig bredd, ej långt från
Samojed-halföns vestkust, förändrade sig hafsvattnets färg
från blågrön till brun, och i detta bruna vatten lefde
på ytan kiselalger (diatomaceer) i otrolig mängd.
På några få undantag när bibehöll vattnet
sedermera allt intill Hvitön sin bruna färg, men öster
derom, långt utanför den sjutio mil långa Obvikens
mynning, öfvergick denna så småningom till gulbrun.
Ledande sitt ursprung från eller rättare sagdt
utgörande en del af det vatten, som Obfloden i riklig
mängd för ned till hafvet, var det sött, men hade
tillika en kärf och något obehaglig smak, ehuru det
väl lät dricka sig. Det hvilar som ett lag af ringa
mäktighet, omkring en aln eller så, på det tyngre
och ojämförligt kallare ishafvets vatten, och dessa
bägge vattnens olika beskaffenhet är så stor, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>