Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Musikken kom opover Via Condotti, netop som
Helge Gram i skumringen bøiet ind i gaten.
Den spillet «Den glade Enke» i et sindssvakt, rivende
tempo, saa det klang som vilde fanfarer. Og de
svarte smaa soldater stormet forbi i den kolde efter*
middag, mindst som det var en romersk kohorte, der
i rasende springmarsch skulde til at styrte sig over
barbarernes hærskarer, istedetfor at de ganske fredelig
skulde hjem tilkvelds i kasernen. Eller kanske det
netop var derfor, de hadde slik fart i sig — tænkte
Helge og smilte — for der han stod med frakke*
kraven brettet op for kulden, hadde han følt en
underlig historisk stemning stryke gjennem sig.
Men saa tok han til at nynne med: «Nei paa
kvinden man aldrig blir klog» — og fortsatte nedover
gaten i den retning, som han visste, Corsoen skulde
ligge.
Han stanset paa hjørnet og saa opover. — Saa
den saa slik ut, Corsoen. En ustanselig rindende
strøm av vogner i den trange gaten og et kokende
mylder av mennesker paa det smale fortaug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
