- Project Runeberg -  Jenny /
8

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Åh, han hade lust till att gå och gå nu med detsamma
— genom alla Roms gator — gärna hela natten. För han
tänkte på staden, så som den legat under honom nyligen
då han stod på Pincio och såg solen gå ned.

Skyar över hela västerhimlen, tätt, tätt som små
ljusgråa lamm. Och de fingo bärnstensgyllene kanter av
solen som sjönk bakom dem. Under den bleka himlen låg
staden, och Helge visste med ens, att just så måste Rom
se ut — inte så som han hade drömt sig den, utan just
så — så som den var.

Allt annat som han sett under resan hade han känt
sig besviken på, därför att det inte var så som han tänkt
sig det på förhand, medan han gick hemma och längtade
efter att komma ut och se det. — Äntligen, nu äntligen
var en syn rikare än alla hans drömmar — och det var
Rom.

En vid slätt av hustak låg under honom i dalsänkan
— ett myller av tak på hus, som voro gamla och nya,
höga hus och låga hus — det såg ut, som om de blivit
byggda när och var som helst och så stora, som man för
ögonblicket haft behov av, ty det var blott på några få
ställen, som räta rämnor efter gatorna drogos genom
takmassorna. Och hela denna värld av oroliga linjer, som
löpte i varandra med tusentals hårda vinklar, låg
stelnad och tyst under den bleka himlen, där en osynlig,
sjunkande sol tände en och annan liten ljusrand i
molnkanterna. Den låg där och drömde under ett fint, vitaktigt
dimtöcken, vari inte en enda levande, bråd rökpelare blandade
sig. Ty en fabriksskorsten stod ej till att skönja och det
rökte ej ur en enda av de komiska små bleckpipor som
stucko upp ur husen. Det växte grågul mossa på de
rostbruna, runda gamla takpannorna och där grodde grönt
och små buskar med gula blommor i rännorna, och på
terrasserna stodo döda och tysta agaver i urnor längs
kanten, och ut över taklisterna föllo slingerväxter i tysta
och döda kaskader. Där en övervåning av ett något högre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free