- Project Runeberg -  Jenny /
29

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

på den mörka gatan igen. De andra tre gingo före, Helge
följde en smula bakom henne.

»Ja, men, fröken Winge — ärligt talat, tycker ni inte
att jag är en förskräckligt ledsam figur att ha med?»

»Nej, kära, då. — Det är bara det att ni inte känner
oss och inte vi er — ännu.»

»Jag har så svårt att bli bekant med folk — blir det
egentligen aldrig. Jag borde inte ha gått med, då ni var
så vänlig och frågade mig. Det behövs förmodligen
träning till att roa sig också.» Han försökte att skratta.

»Ja, det är säkert.» Helge kunde höra på hennes röst
att hon log. »Jag var tjugufem år, innan jag började att
träna. Och Gud skall veta det gick inte vidare bra för
mig i början heller.»

»Ni? Jag trodde att ni konstnärer alltid — –-För

resten trodde jag inte att ni var tjugufem år på långa tag
ännu.»

»Jo gudskelov — det är jag betydligt över.»

»Säger ni gudskelov för det? — Och jag som ändå är
man — jag vet inte •— för vart år som dryper bort från
mig — in i evigheten — utan att ha haft någonting med
sig — annat än förödmjukelsen att^ se, att andra
människor inte har bruk för mig —^ inte vill ha med mig att
skaffa —» Helge hejdade sig plötsligt förskräckt. Han
kände sin egen stämma darra — hade också en
förnimmelse av att han måtte vara litet full, som kunde gå och tala
på det viset till en dam, som kan inte kände en gång. Men
han fortsatte i trots mot sin egen skygghet: »Jag tycker
att det är alldeles hopplöst. När min far berättar om sin
tids ungdom —- de pratade visst i munnen på varandra
med gjdlene illusioner och allt sånt där. — Jag har ta
mig fan, inte en enda illusion att tala om från de år som
ligger bakom mig. Och de åren ha gått — äro spillda •—f
kan aldrig fås igen.»

»Det där har ni inte rätt att säga, kandidat Gram. Det
finns inga år av ens liv, som äro spillda, så länge man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free