- Project Runeberg -  Jenny /
34

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

Helge. »Så att de kan försörja sig själva på ärligt
vis.»

»Det räcker nog inte till någon villa i alla fall», sade
hon och skrattade.

»Ja, men kan man tänka sig någonting mera
demoraliserande än att leva av att exponera sina lyten.»

»Det är väl på sätt och vis alltid demoraliserande att
veta att man är vanför.»

»Ja, mën i alla fall — att ockra på folks medlidande -—»

»Den som är krympling vet ju ändå att man ömkar
honom. Och han måste ta emot hjälp av människor eller
Gud.»

Jenny gick upp för ett par trappsteg och lyfte en snibb
av ett dörrförhänge, som liknade en slankig madrass. De
stodo inne i en helt liten kyrka.

Där brann ljus på altaret. Skenet bröts mångfaldt
mot monstransskåpets gloria av mässingsstrålar,
fladdrade oroligt i stakar och mässingspjäser och gjorde
pappersrosorna i altarvaserna blodröda och guldgula. En präst
stod med ryggen åt dem och läste ljudlöst i en bok; ett
par korgossar tassade från och till, bockade och korsade
sig och utförde en hel del rörelser, som syntes Helge
meningslösa.

Annars var det mörkt i den lilla kyrkan — i två
sidokapell fladdrade två försvinnande små nattlampslågor,
som svävade i mörkblänkande metallkedjor framför "bilder,
som voro ännu svartare och mörkare.

Jenny Winge knäböjde på en halmpall. Hennes
händer lågo knäppta på armstödet framför henne och hon höll
huvudet något bakåtböjt, så att hennes profil skarpt
avtecknade sig mot ljusens mjuka guldglans, som glimrade
i det uppstrukna hårburret och smög sig in en bit över
halsens slanka, nakna linje.

Heggen och Ahlin togo ljudlöst halmstolar från en
hög, som var uppstaplad omkring en av pelarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free