Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
torget och anläggningarna och den härliga fontänen som
det är så mycket vatten i — så tyckte jag, att det just var
så vackert med de gamla murarna i de moderna kvarteren
och stadstrafiken runt omkring.»
»Ja», sade hon med glad röst och nickade, »det
tycker jag också om.»
»Och så gick jag nedåt. Det var nytt och gammalt
om vart annat. Och springbrunnar överallt, som sorlade
och rann och plaskade. Jag gick ända ut till San Pietro;
det var mörkt då jag kom dit och jag stod och såg på de
två fontänerna där. De spela visst hela natten här i
staden.»
»Hela natten, nästan vart man kommer, så hör man
sorlet av springbrunnar. Här är ju så stilla på gatorna
om natten. Där som vi bor, fröken Jahrmann och jag, är
det en liten fontän nere på gården. A7! har balkong till
våra rum — när det är milda nätter sitter vi därute och
hör på, hur det rinner, till långt fram på natten.»
Hon hade satt sig på stenräcket. Och Helge Gram
stod på samma fläck som kvällen förut och såg igen ut
över staden, som låg där med sina höjdsträckningar
bakom, gråvit och förvittrad under en himmel så ljus och
klar som över högfjällen. Han insöp den isande rena och
kalla luften.
»Ingenstans i hela världen», sade Jenny Winge, »äro
rnornarna som här i Rom. Jag tycker det är som om hela
staden sov — en sömn, som blir lättare och lättare —
och med ens är den vaken, utsövd och sund. Heggen
säger att det kommer sig av luckorna — det finns inga
rutor, som fångar morgonljuset och blänker.»
De sutto med ryggen mot morgonrodnaden och den
gyllene Limlen, mot vilken Mediciträdgårdens pinjekronor
och kyrkans två små torn med paviljongerna högst upp
avtecknade sig hårt och skarpt. Det var dock ännu en stund
till solen gick. upp. Men den gråa husmassan där nere
började långsamt att stråla ut färger — det var som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
