- Project Runeberg -  Jenny /
41

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

åsnespann, vilkas seldon hade mässingsbeslag och röda
tofsar, på barhnvade kvinnor och svarta ungar, på de små
billighetsbodarna och försäljningen av frukt och
grönsaker i portgångarna. På ett ställe stod en gammal man och
kokte klenäter i flottyr på någonting som liknade en
as-faltung. Jenny köpte av dem och bjöd Helge. Men han
sade nej tack — tusan till flicka också! Hon åt dem med
god aptit — han fick kväljningar bara vid att tänka sig en
av de flottdrypande bollarna mellan sina tänder — till på
köpet med vermutsmaken i munnen — efter nattens diverse
dryckesvaror. Dessutom så smutsig som den gamle
mannen var —

Sida vid sida om förfallna, torftiga hus, där grådaskig
tvätt hängde till tork mellan de trasiga spjäljalusierna
stodo där tunga palats med gallerfönster och utskjutande
gesims. En gång tog Jenny honom i armen — en
glödröd automobil kom tutande ut ur en barockportal, vände
med besvär och susade fram genom den trånga gatan, där
rännstenen mitt i låg full av kålblad och avskräde.

Han gick och njöt — för det var alltsammans så
lättfattligt främmande och sydländskt. Och därför att alla
hans upplevelser under åratal bestått däri, att hans
fantastiska drömmerier tornat emot en vardaglig, småaktig
verklighet, så att han till sist, för att värja sig mot
smärtan därav, själv försökt att håna bort sina drömmar och
korrigera sina fantasier, bjöd han också nu till att
inskärpa hos sig själv, att i detta romantiska kvarter bodde det
naturligtvis samma slags människor, som i alla andra stora
städer — bodflickor och fabriksarbetare och typografer
och telegrafister — folk, som dagligen arbetade på kontor
och vid maskiner — likadana här, som på alla andra
ställen i världen nu. — Men han tänkte denna tanke med
förunderlig glädje, därför att dessa gator och hus, som
liknade vad han drömt, voro en likaså påtaglig realitet.

De kommo ut på en öppen plats, där solen gassade
vitt och milt efter vandringen genom de små gatorna med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free