- Project Runeberg -  Jenny /
63

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

»Kära, det var ju jag, som trängde mig på er —
men det var det — jag såg er och jag hörde att ni talade
norska — det var så frestande att försöka slå mig i språk
med er.»

»Ja då. Det kunde ju ha varit livat — ett sådant där
litet äventyr. Om jag bara inte hade varit så led. Men
jag var sjuk, ser ni. Jag är så nervös om dagarna, så jag
kan inte sova, och så kan jag inte arbeta. Och då blir
jag rent som bortbytt.»

»Är ni inte frisk om dagarna, fröken Jahrmann?»

»Usch nej! Och Jenny och Gunnar arbetar — alla
utom jag arbetar. Hur går det med ert arbete — bra? —
Är ni inte glad åt det?»

»För resten sitter jag för Jenny om eftermiddagarna.
I dag har jag fritt. Jag tror hon gör det mest för att hon
inte vill jag skall gå ensam och fundera. Och så far hon
ut med mig utanför murarna. Hon är alldeles som en mor
för mig. Mia cara mammina.»

»Ni är visst mycket förtjust i er väninna?»

»Det skulle bara felas något annat. Hon är så snäll,
så snäll! Jag är sjuklig och bortskämd jag, ser ni. Det
är ingen utom Jenny, som står ut med mig i längden.
Och så är hon så klok och begåvad och energisk. Och
vacker — tycker ni inte att hon är bedårande? Ni skulle
se när hon har håret utslaget. När jag är en snäll flicka
får jag lov att reda ut det och sätta upp det. — Det är
här», sade hon. De klevo upp för en kolmörk stentrappa —
»men det är ingenting att fästa sig vid. Yår uppgång är
ändå värre — det skall ni se när vi kommer upp till oss.
Kom en afton — så ska vi laga att vi får fatt på de andra
,och gå ut och festa på äkta romarmaner. Sista gången
fördärvade jag ju alltihop.»

Hon ringde på i översta våningen. Kvinnan som
öppnade såg trevlig och ordentlig ut. Hon visade dem in i ett
litet rum med två sängar. Fönstret vette utåt en grå
bakgård med uthängd tvätt framför fönsterna, men det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free