- Project Runeberg -  Jenny /
69

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

aning konstnärligt. Det förstod jag själv, men jag
förstod inte varför. Jag ville ha fram någonting i dem, men
jag visste inte riktigt vad det var, och jag hade inte en
aning om hur jag skulle bära mig åt.

Men så talade jag med honom. Visade honom vad jag
hade gjort. Han kunde mycket mindre än jag då —
tekniskt, vill säga. Han är bara ett år äldre än jag också.
Men han hade lärt vad han kunde ha nytta av. Ja, och
så målade jag två sommarnattsmotiv. Sådan där
underlig klärobskyr — alla färgerna ligger så djupt, men de
äro så lj^sande starka, — Det var naturligtvis dåligt.
Men det hade kommit något i dem av det som jag ville
ha — jag kunde se att det var jag som hade målat dem
och inte vilken flicka som helst, som hade lärt lite.
Begriper ni?

Jag har ett motiv här ute — på en annan väg in till
staden. Vi ska gå den en gång. Det är en väg mellan
två vingårdsmurar -—- mycket smal. På ett ställe är det
två portar i barockstil, med järngaller. Vid var och en
av dem står en cypress. Jag har gjort ett par
pennteckningar och färglagt dem. Det är ett tungt, mörkblått
moln över cypresserna och en grön klarhet i luften och en
stjärna — en skymt av taken och kupolerna i staden,
långt, långt borta.

Det skulle vara ett sådant patos, ser ni —»
Det började att skymma starkt. Hennes ansikte lyste
blekt under hatten.

»Inte sant — tycker ni inte — att jag borde bli frisk
— kunna arbeta —»

»Jo» — viskade han. »Jo visst, kära —»
Han hörde att hon satt och andades tungt. Så sade
han lågt:

»Vad ni håller av era vänner, fröken Jahrmann.»
»Ja — och jag ville att alla människor skulle vara
mina vänner. Jag vill hålla av alla, ser ni.» Hon sade
det helt lågt och drog efter andan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free