- Project Runeberg -  Jenny /
110

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

sig. Hon var inte mer än nitton år — varför hon tog mig,
det vete Gud.

Ja, ooh så var jag rasande svartsjuk, och det roade
henne, och ju mera svartsjuk hon gjorde mig, ju mera
förälskad blev jag. Kanske berodde det mest på min
manliga fåfänga — jag hade nu fått en käresta som flirtade
åt alla håll. Jag var ju mycket grön den tiden. Och jag
ville naturligtvis att hon skulle vara upptagen bara av
mig — det var antagligen en mycket obillig fordran,
sådan som jag var då för tiden. Som sagt, Gud må veta
vad Titti ville med mig.

Hemma ville de att det skulle vara hemligt, därför att
vi voro så unga. Titti hade velat att vi skulle eklatera,
och så menade hon, då jag fann att hon var för upptagen
av andra, att när det skulle vara hemligt kunde hon ju inte
vara jämt tillsammans med mig.

Ja, så kom hon då hem och mor och hon grälade jämt
— trätte värre än — Titti rent av hatade mor. Det hade
nog för resten blivit detsamma vem jag än förlovat mig
med. För mor var det nog att hon var min fästmö. Ja,
och så slog Titti upp —>»

»Var ni mycket bedrövad då?» frågade Jenny lågt.

»Ja, det var jag. Jag övervann det egentligen inte
förrän här nere. Men det var visst mest min fåfänga som led.
För om jag hade älskat henne, så måste jag ju till
exempel ha önskat att hon skulle bli lycklig, då hon gifte sig
med en annan. Inte sant? Men det gjorde jag inte
alls —»

»Det hade väl också varit höjden av ädelmod», sade
Jenny och log.

»Jag vet inte, så borde man väl känna, om man
verkligen älskar. Inte sant? Men vet ni vad jag tycker är
underligt? Det är att mödrar alltid äro så lite vänligt
stämda mot sina söners utvalda? För det äro de alltid.»

»En mor tycker väl att ingen kvinna är god nog åt
hennes son.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free