- Project Runeberg -  Jenny /
140

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

var nära på att jag hade sagt det åt dig, grabb, först då
jag såg dig.»

Gossen skrattade.

Jenny frågade efter alla hans bedrifter, medan hon
varit borta oeh Nils berättade. Han och Jakob och
Bru-seten — det var två nya pojkar, som kommit in i klassen
i höstas — hade levat vildmarksliv i timmerkojorna i
Nordmarken och deras äventyr voro över all måtta.
Jenny undrade medan hon hörde på om det skulle bli stort
flera Nordmarksturer med Kalfatras och henne.

Hon strövade omkring på Bygdö om förmiddagarna
— ensam i det vita solskenet. Marken låg så blek med
det döda, vitgula gräset. I skogsbrynet mot norr låg
gammal snö ännu under de järnsvarta granarna. Men åt
sydsidan lyste lövträdens nakna grenar mot solluften och
skyddade för vinden; i det gamla ljumma lövet spirade
duniga blåsippsknoppar. Det var så mycken fåglalåt
allaredan därute —

Helges brev läste hon om och om igen — hon bar dem
på sig. Hon längtade otåligt, sjukligt efter honom —
efter att se och röra vid honom och känna det säkert, att
hon hade honom.

Tolv dagar hade lion varit hemma och ändå hade hon
inte kommit till att gå upp till hans föräldrar. Men då
han för tredje gången frågade henne, fattade hon sitt
beslut. I morgon skulle det bli av.

Yädret hade slagit om under loppet av natten. Det
liade blivit bitande nordanblåst — stickande solglöd och
virvlande moln av damm och pappersskräp på gatan —
och så plötsligt en hagelby, så våldsam att hon måste
söka skydd i en portgång. De hårda vita kornen sprätte
upp från stenläggningen omkring hennes låga skor och
lättsinniga sommarstrumpor.

Så sken solen igen.

Grams bodde vid Welhavensgate. Jenny stannade ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free