Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
Gram skrattade också.
»Fröken Winge tycks inte ha känt igen mig. Det är
ju inte så smickrande för mig. Hade ni verkligen ingen
aning om då ni träffade mig att jag var den snälle gamle
herrn, som hjälpte er?»
»Jag var inte säker», sade hon svagt. Hon satt där
blodröd. »Jag trodde inte ni kände igen mig.» Hon
försökte att skratta, men hon kände pinsamt tydligt hur
osäker hennes stämma var och hur hennes kinder brände.
»Ja, det var ett äventyr», skrattade fru Gram. »Det
var sannerligen ett lustigt sammanträffande.»
»Usch då, nu sade jag väl något galet igen?i», frågade
Aagot. De sutto i vardagsrummet efter kvällsvarden.
Gram hade gått in i sitt rum och fru Gram var i köket.
»Det är då för gement att här i huset vet man inte ordet
av, innan den exploderar —. Men kära hjärtandes,
förklara då för mig — jag begriper inte —»
»Herre Gud Aagot, sköt dina egna angelägenheter!»
sade Helge hetsigt.
»Ja ja, söta du, bits inte! Är moster Becka jalu på
fröken Winge nu?»
»Du är då också den taktlösaste varelse, som finns
till.»
»Näst efter din mor — jo tack, det har morbror Gert
också sagt mig en gång. Men det är då rent befängt —
svartsjuk på fröken Winge.» Hon såg nyfiket på de båda
andra.
»Vill du vara så god och inte lägga dig i det som bara
rör oss här i huset, i^agot», bet Helge av.
»Ja då, ja då. Jag trodde bara — nå, det är
detsamma.»
»Ja, det skall Gud veta, att det är.»
Fru Gram kom in och tände lampan. Jenny såg nästan
rädd på hennes slutna, hatfyllda ansikte, som hon stod där
och stirrade framför sig några sekunder med hårda, gnist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
