Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
inte att försöka och försöka, när jag inte trodde på mig
själv — trött och utmattad som jag var av detta samliv,
som mer och mer blev en karikatyr. Hon förebrådde mig
det — men i hemlighet triumferade hon.
Så var det barnen. Hon blev svartsjuk, då hon såg att
jag fäste mig vid dem och att de fäste sig vid mig. Inte
ville hon dela mig med barnen och inte ville hon dela
barnen med mig —
Hennes svartsjuka har ju blivit rent till en galenskap
med åren. Ja, du ser ju själv —»
Jenny såg upp på honom.
»Hon tål knappast att jag är i samma rum som du
— inte en gång när Helge är närvarande —»
Hon satt tyst ett ögonblick. Så gick hon bort till
honom och lade sin händer på hans skuldror.
»Jag förstår inte — nej jag förstår det inte», viskade
hon, »att du står ut med ett sådant liv —»
Gert Gram böjde sig fram och lade sitt huvud mot
hennes axel.
»Jag förstår det inte själv, Jenny —»
Och då han i nästa ögonblick lyfte sitt ansikte och
deras blickar möttes, lade hon sin hand om hans hals och
överväldigad av en förtvivlad öm medlidsamhet kysste hon
hans panna och kind.
Hon blev förskräckt själv efteråt — medan hon såg
ned i hans ansikte så som det vilade mot hennes skuldra
med slutna ögon. Men så drog han sig sakta ifrån henne
och reste sig.
»Tack, Jenny liten!»
Gram lade teckningarna tillbaka i portföljen och
ordnade bordet.
»Ja, Jenny — jag vill hoppas att du måtte bli riktigt
lycklig. Du är så ung och ljus, du, och så käck och
energisk och begåvad. Kära barnet mitt — du är det som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
