- Project Runeberg -  Jenny /
217

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

217

nu — så att hon kunnat få ta honom i knät och berätta
sagor för honom, medan hon tvättade och klädde och kysste
honom — eller lite större, som den tiden då hon gick med
honom i Nordmarken och ’sotaren’ var långt borta och
vägen full av äventyr och märkliga händelser.

»Vad heter du då, liten?»

»Ausjen Torstein Mo.»

»Hur gammal är du då, Ausjen?»

»Sex år.»

»Då går du väl inte i skolan ännu.»

»Nää, men jag ska börja te april månad.»

»Tycker du det skall bli roligt att börja skolan då?»

»Nää, för fröken är så ilsk’ så. Oskar går förn’a —
och så kommer jag inte i klassen me honom, för Oskar
skall börja i en annan klass han se.»

»Oskar, är det din kamrat det?» sporde Jenny.

»Ja, dom bor i samma gård som vi dom.»

Det blev en liten paus. Jenny återtog därefter:

»Är det inte nedrigt du, att vi inte får snö? Ni har
ju backar neråt Pipersviken att åka på. Har du kälke?»

»Nää, men jag har skridskor och skidor också —»

»Ja, då vore det nog bra om det kom snö.»

De hade kommit in på Stortingsgaten. Jenny släppte
hans hand och såg på korgen — men den var så tung och
Ausjen var så liten. Så behöll hon den — fast det såg ju
så äckligt tillgjort ut att gå så där med en liten trasunge.
Egentligen hade hon haft lust att ta honom med sig på
kondis men hon tyckte att det var genant om hon träffade
någon som hon kände.

Men inne på den mörka Voldgaten tog hon hans hand
igen och bar korgen åt honom ända till det lilla hus där
han bodde och gav honom tio öre till avsked.

I Homansbyen köpte hon choklad och ett par röda
vantar, som hon ville skicka till Ausjen.

Herre Gud om hon bara kunde göra någon människa
en liten glädje. — En liten oväntad glädje.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free