- Project Runeberg -  Jenny /
231

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

De hade väl också gått som unga flickor och längtat
efter kärlek — sin kärlek. En käck och duktig fyr med
fa-st anställning — en man, som tog dem från kontorets
eller butikens enformiga arbetsdagar och satte dem in i
ett litet hem, där tre rum voro fulla av deras egna
tillhörigheter och där de kunde plantera ut alla de små
broderade lapparna med nyponblommor och blåklockor, som
de hade sytt in alla sina flickdrömmar i.

Flickdrömmar hade de väl haft om kärlek. Den logo
de nu överlägset åt och konstaterade med tillfredsställelse
för dem, som nu drömde samma drömmar, att något sådant
existerade inte. De kände sig stolta över att höra till de
invigda, som verkligen visste hur det var. De voro kanske
till freds.

Det var i alla fall lyckligt att vara otillfredsställd.
Lycklig den som inte tackade och lät sig nöjas när livet
bjöd en fattigkost. Som ännu kunde säga: jag tror på
mina drömmar, jag kallar ingenting lycka utom den lycka
som jag krävt — är den inte till för mig — så är det jag
som har felat, jag har varit den fåvitska jungfrun, som
inte orkat vaka och vänta på brudgummen, men de kloka
jungfrurna skola se honom och ingå i hans hus och
dansa —.

Det brann ljus i moderns sängkammare då hon kom
hem och Jenny måste in och berätta litet om sällskapet
på Åhlströms ateljé och om Heggen.

Ingeborg och Bodil sovo borta i halvmörkret med de
svarta flätorna ut över kuddarna.

Det bekom inte Jenny något att stå där och berätta
modern lögner. Hon hade alltid gjort det — från det
hon som skolflicka måste berätta muntert om
barnbjudningar, där hon suttit ensam och övergiven och sett de
andra dansa — olycklig och ensam, en liten flicka, som
inte kunde dansa med och inte prata något, som gossarna
tyckte var roligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free