Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
på det. — Dessutom, nästan från det hon blev vuxen hade
hon själv fått lov att hjälpa andra.
Naturligtvis skulle det vara bäst att slippa. Hittills
hade det ju gått bra.
Hon ville inte tänka på det.
Gert skulle väl bli förtvivlad.
Å men Gud i himmelen — om det var så — nu!
Hade det ändå kommit den gången då hon älskade honom
eller trodde att hon älskade honom och hon kunnat resa
ifrån honom i den tron. Men nu — nu då allt som varit
mellan dem hade fallit i smulor, förtärt av hennes tankar
och grubbel.
Hon hade känt det här på Tegneby, de här veckorna
att hon inte ville och inte kunde fortsätta. Hon hade
längtat ut till nya förhållanden, nytt arbete. Ja,
arbets-längtan hade kommit tillbaka — hon var färdig med detta
sjukliga begär att klamra sig fast vid någon, bli kelad
med och ompysslad och kallad liten flicka.
Hon hade krympt samman av smärta, då hon tänkte
på brytningen. Att hon skulle göra honom ont. Men Gud
—• hon hade ju givit honom så länge hon kunde. Och han
hade i alla fall sluppit ifrån det förnedrande slavlivet
med henne — hustrun.
Och hon hade resignerat för sin egen del. Arbetet och
ensamheten fick bli hennes liv. Stryka ut dessa månader
av sitt liv visste hon att hon inte kunde. Hon ville minnas
dem och den bittra lärdom de hade givit henne — den
kärlek som skulle ha varit nog för många var inte nog
för henne. För henne var det bättre att undvara än att
låta sig nöja.
Åh ja, minnas dem ville hon nog. Men dämpat och
omdiktat i minnet av den korta, smärtblandade lyckan
och de bittra ångerfyllda kvalen. Med tiden skulle det
kanske lyckats henne att delvis utplåna minnet av den
man, som hon utövat en så blodig orätt mot.
Och nu bar hon kanske på hans barn —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
