Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
gifta nu -— och hade det bra — men maken till
förtvivlan som hos fröken hade hon aldrig sett — Gott im
Himmel!
Att kusinen rest söderut, först till Dresden och sedan
till Italien just de dagarna, då gossen dött, tillskrev Frau
Schlessinger i sitt stilla sinne en stor del av Jennys
förtvivlan. — Jaja, sådana voro nu en gång männen.
Oupplösligt förknippat mecl minnet av dessa
vanvettigt kvalfyllda nätter var sedermera för Jenny bilden
av Frau Schlessinger, som satt där på taburetten framför
sängen, medan lampskenet bröt sig i tårarna, som
till-rade ned ur hennes små snälla ögon och droppade ned
över hennes runda röda kindbullar och hennes mun, som
inte stod stilla ett ögonblick, och hennes lilla gråa fläta
som stretade ut till väders och hennes vita nattröja med
uddganserna och hennes underkjol av skär- och
gråran-dig flanell med langetterade tungor nedtill. Och det
lilla rummet med gipsrelieferna i mässingsramar.
Hon hade skrivit till Heggen om sin stora lycka. Och
han hade svarat att han gärna ville komma och se på pysen,
men resan var lång och dyr, och han skulle dessutom ge
sig i väg till Italien. Välkommen efter med prinsen och
all lycka med honom! — Då barnet dog var Heggen i
Dresden. Hon fick ett långt och vackert brev från
honom.
Till Gert hade hon skrivit några rader så fort som
hon orkat. Hon uppgav samtidigt sin adress, men bad
att han inte skulle komma förrän till våren — då hade
lillen blivit stor och vacker. Nu kunde nog bara hans mor
se att han var det. — Då hon kommit på benen igen skrev
hon ett längre brev.
Den dag då barnet blivit begravet skrev hon igen och
omnämnde i få ord dess död. Samtidigt skrev hon att
hon reste söder ut samma afton och att han inte skulle
vänta att få höra något ifrån henne innan hon blivit
lugnare. »Du skall inte oroa dig för mig», skrev hon, »jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
