Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
de alla hade gemensamt — tilliten till sin begåvning,
arbetsglädjen. Och hon ville återse landet där nere,
berglandet med de stolta och stränga linjerna och de solsvedda
färgerna.
Ett par dagar efteråt reste hon till Berlin. Hon gick
omkring där några dagar —-besåg gallerierna. Men hon
kände sig trött och främmande och vilsen. Så drog hon
vidare till München.
I Alte Pinakothek såg hon Rembrandts heliga familj.
Hon tänkte alls inte på det som målning — såg bara på
den unga bondkvinnan, som ännu satt med linnet
nerdraget från det mjölkspända bröstet och såg på sitt barn,
som somnat in. Smekande tog hon om den ena bara lilla
foten. En ful liten pöbelunge var det, men kärnsund —
och han sov så gott och var näpen och söt i alla fall.
Josef tittade på honom över moderns skuldra — men det
var ingen gammal Josef, och Maria var ingen
jordfrämmande himlabrud. — Det var en kraftig medelålders
hantverkare och hans unga hustru, och barnet var bådas
lust och glädje.
På kvällen skrev hon till Gert Gram. Ett långt brev,
ömt och bedrövat — men ett farväl för alltid.
Dagen efteråt löste hon biljett direkt till Florens. I
den första daggryningen satt hon vid kupéfönstret, efter
en sömnlös natt på tåget. Vildbäckarna skummade vita
ned för de skogklädda bergväggarna. Det ljusnade mer
och mer och städerna, som hon for förbi, blevo mer och
mer italienska till sin karaktär, rostbruna och
mossgyllene taktegel, husen med loggior, gröna spjäljalusier mot
rödgult rappade väggar, kyrkfasader i barock, stenbroars
båglinjer ut i floden — skyltarna på stationerna hade både
tysk och italiensk text. Vingårdar kring byarna, gråa
borgruiner på berghöjderna.
Ala! Hon stod vid tullskranket och såg på de
omor-nat surmulna första- och andraklasspassagerarna och
kände sig så meningslöst glad. Hon var i Italien igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
