- Project Runeberg -  Jenny /
304

(1920) [MARC] [MARC] Author: Sigrid Undset Translator: Sigrid Elmblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

304

mig — likaväl det som något annat — när du i alla fall är
trött på det hela och tycker att du har uppgivit dig själv.»
Hans stämma blev het och rörd och han brast ut: »För du
måste komma att tycka om mig, det vet jag så säkert —
så mycket som jag tycker om dig.»

»Du vet nog att jag tycker om dig», sade hon
allvarligt. »Men det är inte en känsla, som du kunde nöja dig
med i längden. — En hel och stark känsla har jag inte
längre förmåga till.»

»Visst har du det. Det har alla människor. Jag har
ju varit så säker på att jag aldrig skulle komma att
uppleva annat än — de där småhistorierna. Jag trodde i
grunden inte på att det fanns något annat —» Han sänkte
rösten. »Du är ju den första som jag älskar.»

Hon stod stum och stilla.

»Det ordet, Jenny, har jag aldrig «agt någon förr.
Jag har haft ett slags skygg vördnad för det. Jag har
aldrig förr älskat en kvinna.

Det var något annat som jag beständigt var förälskad
i — ett eller annat hos dem. — Cescas mungipor, då hon
smålog — det omedvetet raffinerade hos henne — ett eller
annat som satte min fantasi i rörelse, som kom mig att
dikta äventyr om dem — ävenstyr som jag ville uppleva.
En dam blev jag förälskad i för att hon hade en sådan
underbar djupröd sidenklänning på sig, då jag såg henne
— alldeles svart i vecken som de mörkaste rosor — jag
tänkte mig henne alltid i den. Och dig, den där gången
i Viterbo. — Du var så fin och stilla och reserverad liksom
behandskad ända ut i fingerspetsarna både ut- och
invändigt — och med en glimt i ögat när vi andra skrattade,
som om du velat leka med, men inte kunde och inte
tordes. — Då blev jag förälskad i tanken att se dig lössläppt
och leende.

Men aldrig förr har jag älskat en annan levande
människa.»

Han såg bort ifrån henne ett ögonblick — stirrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:30:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jennysv/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free