Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Han skrattade kort — begärande och. smärtsamt på
samma gång.
»Då borde jag göra det — blir du först min, så blir du
inte någon annans — det känner jag dig för väl till,
Jenny min. — Men när du ber — jag kan ju gärna vänta.
Men lås din dörr då!» sade han med samma skratt.
XI.
Det hade varit ruskigt väder hela dagen, med kalla,
blekgråa skyar uppe på fästet. Nu mot kvällen kom
det några tunna mässinggula strimmor över horisonten
i väster.
Jenny hade gått upp på Monte Celio på
eftermiddagen för att teckna. Men det hade inte blivit mycket av
— hon hade bara suttit och hängt på den stora trappan
utanför San G-regorio och sett ned i lunden där de stora
träden började att vårligt knoppas under den blekgråa
himlen och tusenskönorna lyste tätt på gräsmattan.
Hon gick inåt igen genom alléen som löper utmed
sydsluttningen av Palatinen. Ruinmassorna sköto vissnat
gråa upp mot klostrets palmer uppe på toppen. Nedför
sluttningen hängde de evigt gröna buskarna, nästan svarta,
pudrade med kalkdamm.
Utanför Konstantinsbågen på platsen med de öde
ruinerna av Colosseum och Palatinen och Forum runt om
drevo några frusna vykortsförsäljare omkring. Det var få
turister ute i dag. Ett par små skinntorra damer, som
köpslogo på en omöjlig italienska med en kringvandrande
mosaikförsäljare.
En liten gosse, kanske tre år, grep tag i Jennys kappa
och räckte upp en knippa med styvmorsblommor åt henne.
Han var ovanligt svartögd och långhårig och utpyntad i
nationaldräkt med spetsig filthatt, sammetsjacka och san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
