Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321
»Underbara du! Vad du är vidunderligt vacker, Jenny!
Nu är du min. Nu blir alltihop gott igen — inte sant?
Ah, jag älskar dig.
Du är trött. Nu skall du sova — nu går jag. Jag
kommer upp till dig på förmiddagen. — Sov gott, älskade
Jenny min. Är du så trött?»
»Ja, mycket trött, Helge.» Hon låg med halvslutna
ögon och såg mot den bleka morgondagen, som Helge
släppt in genom spjälluckorna.
Han kysste henne. Han hade fått på sig ytterrocken
och stod med hatten i hand. Ännu en gång lade han sig
på knä framför sängen och sköt armen in under hennes
skuldror.
»Tack för i natt, Jenny — kan du minnas att det
sade jag den första morgonen i Rom — därute på
Aven-tinen -—- Minns du det?»
Jenny nickade nere i kuddarna.
»Sov gott då! — Får jag en kyss till — så godnatt då,
mig fagra Jenny!»
I dörren stannade han.
»Det är sant du — porten — behövs det någon nyckel?
Eller är det en sådan där av sedvanligt gammaldags sla.g
med klinka på insidan?»
»Ja, det är av det vanliga slaget — du kan öppna
inifrån utan vidare.»
Hon blev liggande med slutna ögon. Men hon såg sin
egen kropp sådan som den låg under täcket, vit, vacker,
naken — ett ting som hon redan kastat bort så som hon
kastat den fläckade handsken i eftermiddags. Den var
inte hennes mera.
Plötsligt klack det till i henne — hon hörde Heggen
komma i trappan — långsamt —• öppna sin dörr. Han
gick fram och tillbaka därinne en stund — så ut igen,
21—’203336. Unda et, Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
