Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
sig, brunsvart och ödslig ned mot medelhavets avlägsna,
vitgula glansstrimma.
Ödsligt stort och strängt var landskapet — som en
högfjälls vy därhemma — trots de gråa olivlunderna och
vinrankorna, som hängde mellan raderna av almar
nedför de gröna sluttningarna kring sjön.
I den lilla anläggningen däruppe omkring borgruinen
tappade stenekarna de gamla järnsvarta bladen från
grenarna, som buro nya, fina skott. Där stodo häckar av
någon slags evigt gröna buskar med läderartade blad.
De nya från i vår voro onaturligt glänsande guldgröna.
Tillsammans med henne hade han hukat sig ned i lä
av häcken och hållit ut sin röck, så att hon kunde tända
en cigarrett. Vårvinden var isande skarp och ren här
uppe, hon huttrade litet i sina våta kläder och hon var
röd om kinderna och solen lyste över det fuktiga gyllene
håret, som hon strök bort från ögonen med ena handen.
Dit upp ville han resa. — I morgon reste han dit.
Där ville han möta våren — den frysande, nakna,
förväntningsfulla våren, med alla blomsterögonen
bländade av väta, skälvande av kyla för vinden — och
blomstrande i alla fall.
Våren och hon — nu voro de två ett för honom. Åh
ja — hon som stod och frös och skrattade i det skiftande
vädret och ville samla alla blommorna i sitt fång.
Ack, du min lilla Jenny, du fick inte plocka de
blomster du ville, och dina drömmar slogo aldrig ut — och
nu drömmer jag dem.
Och när jag levat länge nog att bli så fylld av
längtan som du ;— kanske jag gör som du och säger till mitt
öde: ge mig lite av mina blomster, jag skall nöja mig
med mycket mindre än jag begärde, då jag började att
leva. Och jag dör i alla fall inte som du dog, därför att
du i alla fall inte kunde nöja dig ;— jag bara minns dig
och kysser din pärla och ditt gula hår och tänker: Nej,
hon kunde inte leva om hon inte kunde vara den bästa
22—203336. ündse t. Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
