Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
liar fritt spelrum deremellan, och det öfversta
hvarf-vet betäcker och fredar de andra för våtväder, så
behöfver man allsicke att vidare bry sig om höet,
då det en gång blifvit väl upphässjadt; ty se’n torkar
det af sig sjelft och står i godt förvar tills vinlren
kommer, då det hemköres. Den enda olägenhet som
kan hända, om ej liässjorna kring-gärdas, är att
renarne helsa på det, och mer utrifva än uppäta fodret,
då de tåga genom skogarne.
På Herkmyran såg jag en skogs-ren (c) som gick
ensam och betade. Man tycktes tj bry sig hvarken om
mig eller Nybyggarn i Herkberget, som nu blifvit min
lots se’n Lapp-gubben tröttnat. — Större delen af
myrorna ha i midten en sjö eller göl, och det är
sannolikt att de flesta från början varit sjöar som växt
igen; ty mellan det somligslädes blott alnsdjupa
vattnet framgår nu här och der fastare jordrebbor, på
hvilka man får söka sig fram; dock må ingen ge sig
ut på djupet, ty äfjan är bottenlös. — Å dessa
myrkärr är vattnet iskallt och stundom öfverdraget
med en gredelinfärgad hinna, som tillkännager
grannskapet af jern-partiklar. I en af de strömmar som
Jöpa ur den milslånga Rismyran, var vattnet gulbrunt
och smakade starkt af jern. Stränderna, liksom
stenarne i hela strömmen, voro alldeles öfverklädda med
jernockra, och sågo ludna ut. De stenar i strömmen
som af fotgängare blifvit nötta hade ett stålblåtl
utseende, och liknade lialfpoleradt gjutet jern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
