Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
mänga snöbergen sàg jag äfven det märkvärdiga
Ruo-livare, ett jernmalms-berg som påstods vara gediget.
Det var långt mindre än fjellen, och hade
allsingen snö.
På södra sidan af Saggat var skogen mycket
mosslupen. Den hade der ett sjukligt och nästan
förtryckt utseende. Strandbergen voro äfven kala och
ödsliga. Deremot hade vegetationen på norra sidan
ett friskare utseende, men var (ill större delen
för-liärjad af eld. Den i behåll varande skogen gick upp
emot toppen af Orrevaara och Kassevaara, som ej äro
fjellberg. Från höjden af det förstnämda nedstörtade
en större bäcke, på minst fem hundra fots höjd.
Under fallet bröts den flere gånger af klipporna, och
formerade några oändligt vackra kaskader, innan den
bortdog i Saggaljaurs böljor, 1,060 fot högt öfver
hafsytan.
Här ändrade vinden sig åter ifrån nordvest till
sydlig, och med detsamma vek kölden och stormen
för den ljummare syd-vinden, soin nu förde mig
vänligt fram till Qvick jocks-dalen, der den lilla
träkyrkan, med den romantiska kyrkogården, prestgården
och byn lågo på den gröna slätten, i snöfjellens
granskap, som en flock Anemoner bland drifvor och
sten-rÖs. Jag landsattes på ängskanten, vid mynningen af
de förenade Kama- och Tarra-elfverna, och det som
här först väckte min uppmärksamhet var en hög
af jernmalra, som låg dels på elf-stranden, dels ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
