Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
och brandgult, och gåfvo de tillgränsande snöfälten ett
slags eldfärg. — Jag ville förlikna detta
mångskiftande eldskimmer vid Norrskens-flammornas lek,
som här syntes på isbergen, i stället för på den klara
himmelen.
Då slutligen allt detta upphörde begaf jag mig
genast på återvägen till Qvickjock, men tog nu kosan
utåt det jemna och vackra Vallefjellel, som ligger
minst 5 eller 600 fot lägre än Vallespikens topp.
Likväl har det, Gud vet af hvad orsak, blifvit
uppgifvet såsom varande långt högre, då likväl intet fjell
i hela denna trakten af mig kunde anses öfverträffa
Vallespiken, med undantag af Staika och Tarrekajsi.
— Jag hade ännu 2 mil till Qvickjock, var ytterst
uttröttad, och plågades här äfven af myggorna, men
glömde alltsammans då jag kom till södra ändan af
Vallefjellel, hvarifrån utsigten öfver Saggatjaur och
Qvickjocksdalen var särdeles romantisk. Sjön låg nu
stilla i djupet, som en vänlig graf, och derjemte stod
kyrkan och griftpiatsen inunder mig, såsom en
fridhamn ur slormarne. Kama-elfvens sorl i den stilla
natten förekom mig nu som en dyster högtids-sång,
bland de otaliga jättevålnader, hvilka rundt omkring
stodo tysta, såsom mumier i sin likdrägt. Hela
naturen tycktes drömma, och inom en qvarts timma,
efter hemkomsten, var äfven tnin själ en pilgrim i
drömmarnes regioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
