Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
blott sakte! igen konverserar ocb lar sitt the ined
dem. — Höflighet är visst god, men sanning och
ärlig mening värderar jag långt högre, och jag har
alltid njutit mer af en enda Gudomlig blick och ett
par vänliga ord, än af dessa tusen tomma tirader,
som hvarje hjertlös stympare har instuderat. Ja, jag
hör .till och med hellre alt någon, i vredes mod,
ber fan ta mig, ty jag vet då att det är uppriktigt
taladt, än all man, af artighet öfversköljer mig med
Guds välsignelse och snömos.
Det lär väl ej behöfva sägas att de
välönskningar som gå ifrån hjertat ej kunna vara ovälkomna, och
man igenkänner dem äfven lätt på röstens klang och på
blicken m. m.; men då så mycket i denna verlden
är stäldt på att synas och så litet på att vara, till
och med inom kärlekens och vänskapens heliga
område, så må det förlåtas om man någon gång salter
det goda folket på halkan, för att få se huru
tokroligt de bete sig. Mängden stretar ynkligt, ty
jordens Gudomligheter äro ej många; men Nybyggarn i
Björkholmen höll profvet så att jag, under bela min
återstående lefnad, skall bevara hans minne i elt
tacksamt hjerta. — Det var ändock ej behagligt att
insjukna på allvar; så långt upp i fjellen; men tanken
på döden är ej tyngre än den uppå lifvet, och då
man redan har sett sin lefnads vårmorgon och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
