Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
«
öfver elfven och det kringliggande landet, och
hörde här äfven dånet af det ofvannämda vattenfallet,
som skall vara det största i Sverige, och elt bland
de större i Europa. Ju mera jag nalkades derintill
ju mera ökades dånet, som liknade en fjerran orkan.
Då jag omsider kom upp på de sydvestra
skogshöjderna, vid elfstranden, § mil ifrån fallet, syntes de
hvita dimmorna, som derifrån uppstego i skogen, likt
bleka molnstoder.
Natten var ovanligt skön, och månen sken klart
öfver mig ned på elfven, som här frambrusade
mellan berg och branter. Båda elfslränderna äro här
ytterst ojemna, sterila och bergbundna. Jag har
aldrig sett en vildare och mera rå natur än dessa
stränder, som på en mils sträckning upp till
Porrios-fal-Jen, der stora Luleå-vattnet begynnner, utgöras af
idel ruggiga och svarta klippor. — Det vackra
månskenet kunde ej mildra denna spök-fysionomi. — Då
jag kom ner till elfstranden, der båten låg
uppdragen vid det så kallade selet, syntes der
ofvanföre en trång mynning, mellan klipporna,
hvarifrån vattnet frambrusade med kokande hvirflar.
Detta var sista afsatsen för Harsprånget, och circa 5oo
fot der nedom var åter en forss. Emellan dem
båda skulle vi ro öfver i en båt, som på sin höjd
kunnat • bära en man till. Nu såg jag huru orätt min
lots hade gjort som med benämningen sel
(spakvat-ten) lockat mig häråt, ty böljorna kokade fram mel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
