Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9«
fot. — Mellan bergsklyftorna växte, här och der,
Linnaea borealis, samt några hnlfmognade och frostbitna
hjortron.
Straxt nedom egentliga stupfallet, på samma
klippa som trotsar forssens våld och står som en bergö
midt i svallet, öfverser man bäst den ofvanföre
rykande forssén och den nedom kokande afgrunden.
Man blir våt af dimmorna, och de svartglänsande
halkiga klipporna äro högst farliga att beträda,
särdeles om man är matt eller svindlande.
Midt i sluttningen af stupfallet ligger en holme,
och i sydvest om densamma fra ra löper en mindre
gren af elfven, som der hoppar mera rakt ned än den
stora vattenmassan. Man vet ej antingen detta
mindre vattensprång, eller den omständigheten att
dimmorna öfver fallen om vintertiden sammanfrysa till
en bro hvaröfver hararne sägas framhoppa, gifvit
anledning till benämningen Harsprånget.
(Njommel-sa-ska; och icke Njaumensaskas, såsom det orätt
blifvit skrifvet.) — På nordöstra sidan har en mycket
stor häll nedvältrat på klipporna och bildar en
stengrotta, som nu kan rymma 10 personer. Der ligga
ock flere bränder qvar efter dem som der hvilat; men
jag valde hellre min bädd under Guds öppna himmel,
ej långt från ett större stenrös, sorn liknade ett
jättekummel. Det låg något längre framåt, i norr. — Värre
stenhide än här har jag dock aldrig genomklättrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
