Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
hållet af jernmalm, som öfver allt ligger i dagen.
Denna malm är en tät, slåifärgad hlodstensmalm, af
ett skönt och rikt utseende, som på en del ställen
har ett finfjelligt brott, sparsamt insprängdt med små
finkorniga qvartsådror, samt här och der inuti täta
massan, helt fina öppningar eller sprickor, fyllda med
en högröd jernoxid. — Malmen förekommer i stora
lösa hällar, som bilda ordentliga lager, och man har
ej på något ställe af berget trätfat fast klyft.
År 1736, då Landshöfdingen Baron Gyllengrip
hade företagit en resa till Lappmarken och
Juckas-järvi, blefvo Luosavaara och Kirunavaara först
bekanta. De voro väl förut kände af Lappar, som der
betat sina renar, men som Lappallinogeri merendels
är förbehållsam om sådana upptäckter, hade bergen
ej förr än vid nyssnämda tillfälle blifvit angifna.
Hau-kivaara förblef likväl ännu obekant, liksom hade man
ifrån de höga spetsarne af Luosavaara och Kiruna
öfversett denna Jaga kulle, hvilken dock, genom sin
alldeles egna blåa färg, tydligt förråder någonting
heft annat, än elt vanligt hälleberg.
Derefter hade den gjorda upptäckten nästan
blifvit förglömd, tills ägaren af Kengis jernbruk, Abr.
Stenholtz, år 1759 företog en resa till dessa berg,
hvilka då för dess räkning blefvo inmutade och med
arbete belagda. Vid detta tillfälle upptäcktes Hauki~
vaa.ro.. Brukspatron Stenhollz var betänkt på, att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
