Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om jernhandteringens ståndpunkt i Sverige vid början af år 1873 - Tackjernstillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
jern, i de medelstora 1,500 till 2,000 och i de största 2,000 till inemot 3,000
centner tackjern.
Masugnsgas användes allmänt till malmens röstning samt blästerns upp-
värmande, och vid sådana verk, som tidtals hatva ondt om vattenkraft, begagnas
den stundom också till hjelpeldning under ångpannor; men när man har West-
man sk a rostugnar och önskar en någorlunda hög blästertemperatur, sa räcker
gasen icke till för några andra behof än de begge först nämnda. Hela gas-
mängden blifver nämligen icke tillgodogjord, utan en del deraf bortgår obegagnad
genom de i allmänhet öppna uppsättningsmålen. Den gas, som tillgodogöres,
uttages antingen bakom 8 till 10 fot djupa i uppsättningsmålen nedsatta cylindrar
eller ock genom 3 till 4 på ungefär en tredjedels piphöjd eller 12 till 16 fots
djup under uppsättningsmålen anbragta gasuttag. Yid några masugnar användas
visserligen lock, men med den metod, livarpå uppsättningarne verkställas, blifva
masugnarne i alla fall otäckta under en tredjedel al hela tiden. Endast vid
Schisshyttan användes ett efter tratt- och kon-principen slutet uppsättningsmål.
Det mesta tackjernet är afsedt för färskning i härd enligt den s. k. Lan-
cashire-metoden, och som man dertill önskar ett kiselfattigt tackjern utan vid-
fästande sand, så utgjutes det vanliga smidestackjernet icke uti sandformar, utan
i tackjernskokiller, uti hvilka det erhåller formen al breda och platta galtar.
Sådant tackjerns brottutseende är i allmänhet ungefär halfhvitt, och de dertill
använda beskickningarne hållas för det mesta sådana, att de lemna vid pass
bisilikat-slagger. Vid framställning af för stålämnesjerns beredande afsedt tackjern
önskas dock gerna något mera basiska beskickningar, och man använder derföre
till dem större myckenhet af manganhaltiga biandstenar än till manufakturämnes-
jerns-beskickningar, hvilka för öfrigt ofta hållas något surare, så att de godt och
väl lemna bisilikat-slagger.
För Bessemerfärskning afsedt tackjern blåses vanligen grått, men icke
desto mindre med mera basisk beskickning än det nyss nämnda eller Lancashire-
tackjernet.
Till det inom Dannemora bergslag använda Wallonsmidet åstundas ändt-
ligen ett »hagelsatt” eller helhvitt tackjern, som i sand utgjutes i form af 14 till
20 fot långa gösar. De till detta jerns framställande använda beskickningarne
äro med undantag af de för spegeljern begagnade de mest basiska, som i Sverige
ifrågakomma. De ligga nämligen närmare singulo- än bisilkat; men någon kalk-
tillsats användes ändock icke, enär Dannemora-malmerna äro så kalk- och talk-
rika, att det t. o. m. händt, att man med den låga blästervärme (ovärmd till
100 °), som i Dannemora bergslag begagnas, icke utan qvartstillsats kunnat få
smältningen fullständig.
Halfhvitt, ordinärt svenskt tackjern håller vanligtvis omkring 4 % kol,
0,i å 0,4 % kisel och 0,oi å 0,03 % svafvel, samt 0,oi till 0,oö, men någon gång
ända till 0,i5 % fosfor. Bessemertackjernets kiselhalt är oftast omkring 1 %,
men på ett och annat ställe också så lag som 0,7 %.
Vid några masugnar, såsom Schisshyttan och Finnbo,’ framställes mangan-
rikt spegeljern. Begge dessa masugnar ligga i Kopparbergs län och använda
kuebellitrika malmer från det förut omnämnda Svartberget, Beskickningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
