Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
sprängningar som erfordrats för utrönandet af malmernas
utsträckning i dagen och mot djupet samt för
insamlandet af prof. Slutligen har också bolaget bekostat all
den för undersökningen erforderliga handtlangningen.
Innan jag öfvergår till beskrifningen af malmbergen
tillåter jag mig att med några ord erinra om de
undersökningar som förut utförts derstädes, samt påvisa
anledningarna till de olikheter i uppfattningen af malmernas
kvantitet och kvalitet, som förefinnas i äldre beskrifningar
och i denna.
Den utredning af förhållandena vid Kiirunavaara
och Luossavaara, som utfördes 1875 på statens bekostnad
genom Sveriges Geologiska Undersökning, hufvudsakligen
af O. Gumælius och C. A. Dellwik, har varit vägledande
för alla senare undersökningar, och de resultat, till hvilka
man då kom beträffande malmernas utsträckning i dagen,
hafva sedan på det hela taget bekräftats. En
noggrannare kartläggning af malmfälten, delvis grundad på
magnetiska undersökningar, utfördes 1889 af S. R. Wibel,
och endast mindre väsentliga förändringar af de på hans
karta uppdragna malmgränserna hafva vid senare
mätningar kunnat göras. Deremot har genom noggrannare
iakttagelser öfver malmernas fältusträckning och
framförallt genom de utförda diamantborrningarne framgått,
att sidostupningen är väsentligt olika mot hvad man förut
antagit.
Vid de två sista årens undersökningar hafva talrika
tvärprofiler afvägts, i Kiirunavaara en på hvar 25:te
meter, i Luossavaara med något större afstånd, och med
tillhjälp af dessa och de upplysningar, som vunnits genom
borrningarne, har sedan malmkvantiteten beräknats.
Redan 1890 visade det sig, att malmernas
forsfor-halt genomgående är högre än som kunde förmodas på
grund af analyserna från 1875, och vid de omfattande
undersökningar som nu utförts, har detta ytterligare
bekräftats. Förhållandet finner en naturlig förklaring
deruti, att 1875 några större sprängningar knappast utförts,
hvadan de flesta om ej alla profven då torde hafva tagits
nära ytan, där det fosforhaltiga mineralet under tidernas
lopp blifvit till någon del upplöst och bortfördt. Vid de
senare undersökningarne hafva de flesta profven tagits i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
